Igår var en väldigt fin söndag. Även om det var en sorgens dag.
Vi vaknade lagom sent, tog en morgonpromenad till Willys med Ilona.
Ilona och jag satt på en bänk i solen tillsammans med en gamla dam
medans S köpte frukost.
Åt frukost medans Ilona hoppade runt på baksidan.
Lägenheten var fruktansvärt varm, så snart var vi också ute på
baksidan. Ilona rev upp grannens gräsmatta och grävde
hål i rabatten. Vi solade i varsin plaststol.
Vi tog en riktigt långskogspromenad. Ilona badade i diken,
och rusade runt i snön. Jag hade blötta fötter.
Vi åt våfflor till middag.

När vi sedan bestämt att de var dags att åka, kom tårarna.
Jag grät i 52 minuter, sedan fanns det inga tårar kvar.
Så jag somnade utmattad och tom, och sov
resterande vägen till Gävle.
Sedan skildes vi där på tågstationen och mitt hjärta exploderade.

Nu har jag spenderat morgon med att försöka pussla ihop det.
9 veckor kvar till sommnarlovet. Snälla någon skjut mig bara?