Morning always comes too soon.

Jag har egentligen tvätttid nu, och skulle
behöva tvätta min hallmatta som ligger och
ruttnar i ett hörn. Men de skiter jag i.
Jag skulle behöva dra en dammsuger efter Ilonas
upptåg som illbatting idag, men de skiter jag i.
Egentligen borde jag gör de där franska häftet som
ska lämnas in imorgon, men de skjuter jag upp och
tröstdricker cola.

Ilona sover intill mig i soffan, och jag ser How I Meet Your Mother
där Ted är världens argaste på Lily, och Barney och Marshall hoppar
runt och är lyckliga som småbarn i nattskjortor.
Jag lindar i mig i täcket, fryser och känner hans lukt.
Och om jag blundar riktigt hårt, kan jag fortfranade
känna hans fingar mot min kind. Hur han trasslar in
fingrarna i mitt hår och viskar "älskling".
Ingen förstår hur mycket han fattas mig. Hur varje
pulserande sekund skriker efter honom.

Den här kvällen suger. Nu ska jag lyssna på deppmusik
och glo i taket. Egentligen vill jag bara ligga på golvet och
dricka te med någon som förstår,
som man bara kan hålla käften tillsammans med.
Jag har laddat ner ny musik som tröst, och förväntar mig
att min dator ska sprängas när som helst så jag ironiskt
kan skratta och svär tyst för att sedan kasta laptopen
från balkongen ut i februarinatten. Låta mitt vrålskrik
ljuda över campusområdet och hoppas att lungorna
ska tömmas på luft.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback