If my heart was a compass, you'd be north

Jag är påväg hem med Ilona efter en kväll med
C och NL, fylld med matematik, jazz, vinäger chips,
sloppy joes och känslosvall.

Vi möter en man. En äldre man. Han ser ut och vara hämtade
ur en tecknad serie. Han är lång, smal, har hatt och en lång
mörkgrön kapa. Han vinglar när han går sakta mot oss,
och jag misstänker att han är lite på lyset.
Ilona reagera på hans vinglade och morrar dovt. När
vi passerar, skäller hon mot honom.
Han rycker till och ser efter oss. Några meter bakom oss
stannar han och skriker att jag har en bra hund. En som
beskyddar mig. Att den är bra att ha om man är ute den
här tiden och går. Sedan vänder han ryggen till och säger
någonting som jag aldrig hör. Jag ser förvånat på honom
och fumlar fram någonting som liknar ett medhåll.

Utanför min port har någon parkerat en cykel som har
ett paket fil i korgen.
I lägenheten intill min, har några tjejkompisar samlats och
dricker rödvin. Det skrattar och deras röster ekar i korridoren.

Jag stänger dörren om mig och sjunker ihop i soffan.
Ilona kurrar ihop sig till en boll och somnar.
Jag vill också dricka rödvin, skratta och dansa på någons
köksgolv på en tisdag.
I stället ska jag kliva in i duschen och sedan bädda ner mig
under mina dubbla täcken och försöka lugna mig längtande hjärta.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback