Et je suis comme un oiseau mort

Jag lever på nudlar och låter solen
värma min värkande kropp igenom
smutsiga fönster. Jag knarkar te och halstabletter,
i en stökig lägenhet som kräver kärlek.

Jag pratar med S i telefonen i timmar, från mitt köksgolv
tills mitt batteri dör på Ica Maxi.
Jag träffar Varg och Juden och tar en omväg hem.
Och jag får höra allting jag missat, om alla deras
äventyr och upptåg, och för första gången på länge, ångrar
jag inte var jag och vems hand jag höll istället.

Sedan somnar jag klockan 03.20 med hans andetag
på andra sidan telefonlinjen och drömmer om hans ögon,
mjuka händer och värme mot min hud.

Jag för ett krig innanför revbens gallret. Jag är så rädd
för att inte räcka till. Jag hatar att sitta på åskådarplatsen
och bita på naglarna.
Jag biter mig själv i läppen och tårar pressar sig igenom hårt
knutna ögonlock.
Jag hatar mig själv för att jag inte har några svar.
För att jag allt jag har att komma med är "det löser sig" fast jag avskyr
det svaret, men det är kanske mer för min skull jag säger de.

Nu ska jag halka hem igenom vårvädret och tvätta.
Jag ska packa om min väska, för på fredag sätter jag
ner mina trötta fötter i Paris.

Ikväll däremot blir det bio med C och NL, och jag är längtar.

Kommentarer
Postat av: Carro

Det löser sig, älskade. Och jag vet hur mycket du avskyr de orden, och du ska veta hur mycket jag avskyr dom också. Fast denna gång är det sant. Och tro aldrig att du inte räcker till, för det gör du. Du är så jävla jävla jävla jävla bra.



Sometimes you have to kiss ass before you can kick it!



Syns ikväll, love you :*

2010-03-22 @ 15:08:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback