Don't fall, I see lights in the distance

Bussen stannar i en nedförsbacke precis efter Vindeln.
Den bah dör. Varvar, varvar och varvar, men
kommer ingenstans. Busschauffören som kört som
en crazy person hela vägen, svär tyst. Jag undrar
om han visste att bussen var ett chanskort och därför
tänkte köra så fort som möjligt på den hala och skumpiga
vägen för att komma fram innan den skulle lägga av.
Killen framför mig svär högre däremot. Han pratar
i telefon och en del av hans långa ramsor får mig att skratta
lite, för dom låter helt knasigt.
Det kommer en reservbuss. Ilona är inte alls pigg på att
byta till en mindre och trängre buss. Hon stenvägrar.
Sättet i den nya bussen ramlar av när vi sätter oss.
Sedan kör vi typ 500 meter i den nya bussen innan
vi hamnar i diket. Åh, de ljuva livet. Vilken supersöndag.

Idag går jag runt i någon form av dimma.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback