Efter en lång väntan och en lång bilfärd, är jag hemma,
i inlandet där hösten verkligen slagit ut.
Hemma hos katterna som bråkar som syskon, hos min lillebror
som bråkar om fjärrkontrollen, hos pappa som andas politik just nu,
mamma som åkt bil i åtta timmar idag och jobbat hela tiden, hos
den gamla slitna soffan och hos allt som är som vanligt.
Och såklart, Ilona. Finaste bebis som varje morgon och varje
kväll sprungit in i mitt rum för att kolla om jag är hemma.
Mitt hjärta jublade, hon var överlycklig.

Nu är jag trött. Helt slut. I helgen ska jag försöka göra
allt jag skjutit upp. Men nu ska jag gå ut och promenera
med min hund. Sen ska jag krypa i säng. Godnatt världen.