från samma säng, lyssna till samma regn

Jag ligger upp och ner, på diagonalen
i sängen. Ilona ligger på resten.
Vi har regn i håret och pälsen, efter att ha
jagat varandra runt på gräsmattan i ljusstrålarna
från en liten lampa på husknuten.
Lakanen är för små och rymmer inte ens drömmar,
och mitt gamla flickrum är alltid som det brukar.
Här förändras ingenting. Saker kommer bara för att stanna.
Fönstret är öppet och jag hör regnet som fortfarande faller.
Jag vet inte varför jag fortfarande inte sover.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback