Ibland får jag hjärtsnörp och vill bara sätta mig
ner och gråta för jag saknar så jag går sönder.
Det träffar mig alltid lika plötsligt.
Jag saknar alla just nu som inte rör sig i närheten av mig,
alla de där viktiga som får jorden att gå runt.
Famnarna, tryggheten, skratten, axlarna och handen att hålla i.

Jag ringer pappa och dansar dansen, för vi har så svårt med orden.
Men imorgon kommer han i alla fall.
Och hjärtat känns lite mindre som en sten att bära.