Om jag får nått att säga till om, då skall du dansa på min grav.

Vi sitter i soffan och ser "relative chaos" på trean,
en film jag någon gång skulle vilja se hela av men
det hinner vi inte nu.

Vi diskar bort det lilla kalas vi hade igår med tonfisksallad,
läsk, chips, tre sorters dipp och popcorn till tidig morgon.
Packar väskor och äter en sista måltid.

Han släpper av mig vid bussen och fortsätter mot
snökaoset. Pratar några minuter när jag just satt mig
på bussen och sen blir det tyst. Hörlurarna glömde jag
hemma så i två timmar lyssnar jag till hostningar, skor
som skrapar mot golvet och långtråkiga telefonsamtal.

Nu saknar jag att någon hänger över
mig när jag läser bloggar. Har en klump i halsen.
Ser på bästa Lasse Brandeby. Liten, ledsen och tom.
Nu hopar det sig mina vänner.
Här kommer verkligheten och sista spurten.
Och vi alla håller tummarna för att de ska gå vägen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback