I flera dagar har jag gått runt i hans
byxor och tröjor, dragit fötter, fått för
lite gjort och bara pausat. Diska lite,
tvätta lite, gå med hunden, se Grey's,
trampa, trampa, tänka "borde" och struntat.
Ikväll åker jag hem. Hjärtat längtar efter honom redan.
Nu ska vi baka biskvier, de godaste jag vet efter
cheesecake. Spännande.
Jag längtar efter er hemma också. Därför känns det
inte så fruktansvärt att åka hem.
Sen är jag ju tillbaka här om 20 dagar.