Här har tiden stått still, fast livet har sprungit fram
med lätta steg i en rasande fart.
Vi åkte till Stockholm över en dag, såg Linkin Park (mitt hjärta alltså),
sov för lite, åkte bil tillbaka till Umeå, hade en fin kväll, jag sov förlite
igen, drog på champagnefrukost och sen kom studenten.
Jag var lycklig och allt kändes overkligt.
Sen åkte jag hem, fikade och hängde med alla mina finaste
som var där, för min skull (återigen: min hjärta alltså).
Sen vart det studentfest och bakisdagen efter det.
Allting var precis så fint som de borde.
Dag två efter studenten hyrde vi (jag och S) ett släp, tömde lägenheten
på allting som inte var mamis och papis, sen bar det av till vad som
kommer att bli mitt nya hem.
Flyttkaos några dagar tills det var dags att fira midsommar med släkten
och fira min morbror som fyllt 50! Så de bar upp till Malå.

Nu ligger jag och hunden i gräset hos mamma och pappa.
Igår tömde vi det sista och städade ur lägenheten.
Jag sa adjö till staden som i tre år varit mitt hem.
Det kändes lite sorligt, men samtidigt finns det nya äventyr att uppleva.
Jag är sjukt taggad.

Det kommer nog fortsätta att stå still här en stund.
Men de blir bättre sen, lovar.

Igår firade jag att allt skolarbete är över med
pizza, godis, häng på Max, umgänge och
promenad. Jag är sjukt nöjd och pustar nu ut äntligen.

Idag ska jag lämna tillbaka min dator.
Jag kommer känna mig helt naken och hur det
riktigt ska lösa sig vet jag inte. Men, de ordnar sig nog.
Ska klippa mig också! Känns spännande.

Livet nere i södra sverige var sjukt najs.
Välspenderande dagar i stugan, häng på kupolen
med mamma och pappa, middag med allihopa,
och fiske.
Ilona har badat, jagat en and och lekt. Hon fick dock badeksem
typ sista dagen av allt badande, men det var iofs inte så konstigt
när hon i princip bodde i sjön.

Nej, dags att rusa.

F-A-N-tastiskt. Jag lägger mig allvarligt ner och dör nu.
Jag orkar inte. Livet kan gå och ta sig någonstans.
Så dfhdshakljf.. Fyyfn...

Nä, nu åker jag till Borlänge. Hejdå.

Igår gled jag på stan. Hämtade ut
nya glasögonen och shoppade morsdagpresenter.
Glasögonen, det ser ut som pappas glasögon som han hade när han
träffade mamma. Riktigt charmigt.
Idag blir det att hänga på Cafeét, pizza och sen dra ut i natten.
Jag och flickorna ska ut och dansa. Jag är sjukt taggad.

Det är sådär nu, att man springer fast luften gått
ur för flera hundra meter sedan. Fötterna hamrar mot
asfalten och armarna domnar. Passerar människor
som höjer ögonbrynen och bröstkorgen värker.
Ögonen, svetten rinner och jag har sovit för lite för
att springa såhär men jag måste hinna.
Jag måste hem. Snälla, jag vill bara få komma hem.

Kommer fram exakt i rättsekund och dör av ett asmaanfall
när busskortet är stämplat.

Det är såhär nu, fem dagar kvar tills allting
måste vara klart. Man springer, fast man kroppen
gav upp längesedan, för man måste bara hinna.
Måste bara fixa det här. Jag vill bara fixa det här.

Jag staplar temuggar ovanpå varandra
och lyssnar på regnet.
Skriver uppgifter och drömmer om saker
jag inte har råd med. Det är ingen tid kvar
och jag skapar spelningslistor, skriver inbjudningar
och planerar varje sekund.
Har huvudvärken från underjorden och saknar.
Lyssnar på halvkass svenskrapp och skjuter upp.
Grubblar, kokar mer te och försöker plundra min spargris.
Har fönstret öppet och väntar på att något ska hända.

Jga sitter just nu på mammas jobb.
Har suttit här i en timme nu.
Har ett eget kontor och känner mig allmänt lite häftig.
Ska nämligen ner till stan senare idag och införskaffa
nya glasögon! Så fram till dess ska jag försöka
komma ikapp med en del skolgrejer jag skjutit upp.

Nya glasögon, sjukt taggat.

Fina saker just nu:

Vi är där. Maj är här, månaden som ska döda oss alla.
Det är nu det gäller, sista månaden innan studenten.
Det är nu allting ska vara klart, det är nu allting ska in,
det är nu det avgörs, hela din framtid.
Jag har fasat sedan i agusti.

Men, nu kör vi. Bara vi tar oss igenom det här.

Så jag springer omkring som en idiot,
sitter upp och gör skolarbeten till 00:46, skriver ut projektarbetet
i 100 minuter, kommer försent, dricker loka och ordbajsar
ett betygsavgörande arbete i historian, erbjuder mig att skriva
ett reportage, grubblar över en krönika, försöker förändra
en novell för att ge mig ett högre betyg utan att behöva
börja om och försöker lösa hela den här redovisningen av projektarbete
samtidigt som jag funderar på när jag ska hinna rätta enaktaren.
Sedan har vi ju oron över prövningarna som ligger och gnagger sönder hela min insida.

Livet alltså, min vänner.


(Allt detta, gör att det är väldigt stillastående här.
Sedan håller S på att pilla ihop en total förändring
för den här bloggen. Det kommer bli asbra!)

Jag hade massor med planer för idag.
Men alltså, efter gårkvällens äventyr fick
jag mig inte ur sängen. Seriöst.
Klockan är nu 21.29 och jag har gått runt
i en stor t-shirt och långkalsonger hela dagen.
Eller gått, det var överdrivet. Jag har legat.
Ilona har varit ute och lekt ensam och jag har legat
däckad i soffan.
Men gårkällen var rolig, så de fick det vara värt.

Jag har fyllt år också. Har varit på cafét.
Fick världens bästa födelsedagspresent.
Jag dog. Seriöst.
JAG SKA SE LINKIN PARK!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Då vet ni.

Jag har grubblat alldelse för mycket på
min framtid också. Jag tror jag vet vad jag
vill. Fast ändå inte. Kanske.

Det finns lite som slår att komma hem
och gå den där skogsrundan man gått
så länge man minns, och bara tänka på
ingenting en stund. Bara på skor mot lera,
tunga andetag och tänka att våren suger ur
den aspekten att man varken kan köra skoter
eller cykla.
Det finns lite som slår att komma hem till
någon som river omkull en i lyckan av att
man är hemma.

Och imorgon smäller det, banne mig.

Som slag tillbaka till en dålig måndag:
skriver klart rapportutkastet, drar till kupolen.
Köper nya byxor och lite födelsedagspresenter
till han den finaste.

Jag har sökt. Nu har jag knappat in på
studera.nu och valt kurser.
Det har fått mig att grubbla alldelse för mycket.
Efter helgen bravader, ramlande och att ha
en hel dag tillsammans, kommer måndagen som
en käftsmäll. För att lämna en sittande med blanka
ögon framför skärmen i ett försök att skriva den
där rapporten som ska in idag, men innerst inne
är man så långt, långt borta. Orden fastnar inte
och jag bävar inför 22.58, samtidigt är torsdag
för långt borta.

Lördag: liggger i soffan, äter chips,
äter cheesecake och ser film.
Ljuva livet. Springer in alla dagisbarn
på Willys och posten är ju speciell.
Stefan plockar och jag söker
utbildningar. Ljuva livet min vänner.
Middag? Tacos såklart. Det är ju lördag.

Barnen är superhärliga, men jag är ganska
lycklig att min vecka är slut. Dagisfröken? Nope.
Den här veckan känns det inte som jag gjort
mer än varit på praktiken och sovit. Har däckat
när jag kommit hem och somnat klockan nio.

Igår var det fredag och jag dansade runt i min
lila tunika från Monki. Det är vår här.
Barnen lovade sommar efter påsk.
Det har blåst storm här också, fick strömavbrott en stund.
Trodde väggarna skulle rasa där ett tag.
På måndag åker jag tillbaka till verkligheten.